Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Fastän mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att bägge grupperna exempelvis inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i ungefär 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har dessutom en kort stam och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Detta gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar då ut mossan.

Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att fort ta bort mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största försiktighet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Ibland kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och skänka en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir blött igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan samtliga fall är det svampen som ger den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att bilda energi via fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig oerhört långa perioder helt utan vatten med tanke på att de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer över sten och kan avge ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och erhåller sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i t.e.x. mat eller att färga garn med det för att erhålla naturfärger. Klicka här nu för mer information

Som man kan märka av så är påväxt och lavar egentligen inte speciellt lika varandra, trots att de i somliga fall kan te sig så! Vill man avverka dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.